071218:

Jul, juuul stråååålande jul! Nåja snart är vi där iaf :-) I söndags for jag och min prinsessa upp till slottet utanför Älmhult för att hugga oss en julgran. Pigg och vaken efter en trevlig lördag hoppade vi in i bilen och styrde norrut. Jag gillar verkligen hennes föräldrars hus och dess omgivning, att de är trevliga gör saken ännu bättre. Hade blivit lovad en lektion i att välja gran och sedan hugga ner lämpligt objekt av expertis på plats. Vi var uppe redan för nån månad sen och markerade men den höll inte standarden längre så vi fick börja med att leta upp en annan.
Det var inga större problem att hitta en guldklimp bland alla potentiella granar som poserade från sin bästa sida för att premieras med en resa söderut! Först sågade vi ner granen Agneta valt till slottet så jag fick öva in sågtekniken lite :-) Att såga gick betydligt enklare än vad jag trodde, hade förberett mig på en seg kamp men redan efter ca 30 sågningar gick granen i backen och årets julgran till det Johanssonska palatset var införskaffad. Vi drog upp den till stigen (som Roland för övrigt underhåller genom att för hand klippa sig runt) och påbörjde jakten på nästa gran...

Det märktes tydligt under själva jaktmomentet att Agneta och Martina hade betydligt mer tränade ögon. Mina förslag ratades med mer eller mindre hånande skratt som följd. Plötsligt stod den bara där - granen som även tillfredställde Martinas smala smak när det gäller julgranar. Jag var snabbt framme med sågen så hon inte skulle hinna ångra sig igen. Agneta såg till att vi var säkra under fällningen och höll uppe rackaren tills stammen var helt genomsågad.

Nu var vi klara i skogen och det var dags att kånka hem granarna för en sista besiktning och godkännande även från husbonden Roland själv. Det ryktades om färskt älgbajs just där vi högg ner den sista granen men fast jag försökte dröja mig kvar en liten stund så visade ingen Helge Älg sig och jag skall nog vara glad för det. Tror att älgar gör sig bäst på avstånd om där inte finns staket mellan.

Väl tillbaka på "vedbacken" möts vi av Roland som har mer än lämpliga kläder för att hjälpa till med "förädlingen" av granen. Först och främst försöker han reda ut för mig vad det är jag håller i handen. Jag som är van vid plastgran trodde julgransfoten var intregerad i själva granen men ack så fel jag hade. Den där gröna saken skall man skruva fast runt julgranens stam minsann. Eftersom Roland övertygade mig om sin djupa kunskap rörande julgranar efter att ha gett mig en lektion om julgransfötter lät vi honom ta hand om tillspetsningen av stammen också.


Här syns det tydligt att han vet precis hur yxan skall slåss mot stammen för att få den perfekta ytan så granen kan ta upp vatten och får ordentlig stadga i julgransfoten. Man kan säga att han bildligt talat (observera den rejäla på bilden) vet hur en slipsten skall dras. När man kommer upp där på "vedbacken" och får syn på den slipstenen är det lite samma känsla som när man får äran att arbeta med en Hilti borrmaskin eller dylikt, ens manlighet bubblar inom en.

Efter några väl placerade hugg stod granen fint i sin fot och vi kunde konstatera att vi i år skulle ha grannskapets finaste gran. Som ni ser har Martina verkligen urbaniserats under sin tid i Stockholm och Malmö medan jag redan efter en timme på landet automatiskt acklimatiserar mig. Finns det några skor som ger mer frihetskänsla än ett par rediga gummistövlar?

Sen kom vi till det här med transport. En gran är trots allt rätt stor och vi kör ju en sedan. Inte får man ge upp inte så jag knallade bort till hästarna och tog ett snack med dom för att se om de kunde dra granen hem till Malmö. Nelly ville inte ens diskutera saken med mig och Helvira gav mig en blick som sa "Har du huggt ner granen får du bannemaj få hem den själv också". Nåja jag klappade på dom ett tag och vi var ömsesidigt överens om att en sedan är inte alltid så liten som den ser ut. Med fällda säten och en rejäl plastpåses hjälp fick vi in den i bilen.

När vi var klara med granarna tyckte Martina det passade sig att berätta det hela för tomten i hopp om extra goodwill som skulle generera fler julklappar. Tydligen visste Agneta var han bodde, vi hängde ivrigt på och döm av min förvåning när vi kom fram till hans hem. Tyvärr var han inte hemma när vi var där men vi tog oss friheten att titta runt lite. Som synes var Martina sylten efter granhuggandet och promenaden till tomten så hon provsmakade gröten.




Glupsk och nyfiken som hon är när det gäller julklappar utbrast Marre "Tror ni han har alla paketen här?" Innan vi hann svara var hon i full gång och letade. Givetvis lyckades den sluge julklappssnokaren även denna gången avslöja gömstället och minen talar för sig själv när det gäller hur nöjd hon är. Efter en omfattande och intensiv övertalningskampanj lyckades jag övertyga henne om att inte öppna paketen utan tänka på att de kunde faktiskt vara till någon annan. Upprymda och ännu mer förväntansfulla inför den stundande julen traskade vi tillbaka till Slottet där fika väntade innan hemfärd.

Väl hemma packade vi snabbt ur bilen i vår iver att få upp granen. Det enda som skulle kunna hindra oss var faktiskt ett faktum - hunger. Eftersom vi förutspått detta hade vi köpt med oss BK hem som vi snabbt avnjöt innan operation julgran satte igång. Jag höll granen och Martina skruvade på foten under hård press, vad sägs om mitt uttalande sekunderna innan "Blir den sned klarar jag inte av att titta på den". Duktig som hon är kom den på plats alldes sådär lagom perfekt. Som ni ser hade vi vid ett tillfälle två stjärnor i vår gran men nu är det bara den röda kvar (i granen alltså). Efter att stjärnan var på plats uppstod stor förvirring när ljusen skulle på. Hemma har det aldrig varit några problem då min far är sjukligt organisatorisk och nogrann så våra ljus satt i ordning men vi hade ju köpt en ny slinga och den utgick från mitten visade det sig. Till slut var de alla på plats och inga grenar led enligt Martina.

Dryga timmen senare stod den färdig i all sin prakt! Martina pyntade det mesta och jag sysslade med terapi i form av att knyta på banden på alla nya kulor och dylikt. Innan dekorationerna hängdes på plats fick granen sig en rejäl frisering också men det måste väl vara OK i dessa tider då plastikoperationer är vardagsmat? Efter tips från både svärföräldrar/föräldrar/tidningar har vi även tillsatt socker i granens vatten och hittills verkar det vara ett vinnande koncept! Nu ligger även alla julklappar under granen och min tomte gör sin plikt och vaktar dom med sitt liv. Det är ingen lätt uppgift han har med Martina i huset vill jag lova. Måste vara mycket bekvämare för henne att sitta på golvet framför granen och klämma på paketen än att krypa in i min garderob?

Inte många dagar kvar nu, ta väl hand om er!