070410:

Behöver man vara bra på det man gör så länge man tycker det är roligt? Är det farligt att snöa in totalt och uppslukas av sina projekt? För att inte dömma ut min egen person är jag tvungen att svara nej på båda :-) Som ni ser är jag grymt nöjd med pizzan jag bakade i fredags tillsammans med Smålandsprinsessan. Jag har aldrig någonsin bakat en pizza förut, bara avnjutit mammas skapelser men aldrig funderat på vad som hände med den innan den hamnade på min tallrik. Pizzabakandet skedde paraellt med något annat vi blivit experter på, nämligen kladdkakebakande!

Fredagens skapelse innehöll både choklad med 86% kakao samt halva hasselnötter, den avnjöts tillsammans med gammaldags vaniljglass. Jag må inte vara någon mästerkock men skoj är det och gott blir det (kan iofs bero på assistansen från Martina :-))! Matlagning har jag varit insnöad på några år nu, utvecklingen har varit sådär - ätbart men inte mycket mer än så. Fast de senaste månaderna verkar jag kommit loss och nu kan jag till och med kalla många av rätterna goda :-) Nu när jag tänker efter kanske det inte är maten som blivit godare utan sällskapet som gör att det smakar mer och bättre? Strunt samma, resultatet är detsamma!

Påsk har också firats, tyvärr blev jag sjuk under påskafton, fick ont i halsen. Att vara sjuk är jag värdelös på, jag blir grinig som fan vilket tyvärr familjen fick erfara i lördags. Nåja lite kinkig var jag också för att jag inte fick några Anthon Berg draperade chokladägg. Morgonen efter hade förkylningen blivit ännu värre och det var nästan så att jag struntade i min tvättid. Kvällen var betydligt bättre av flera anledningar dock, runt 18.30 ringde det på dörren och jag segade mig dit. Utanför stod ett träd (bokstavligen) där det växt Anthon Berg chokladägg, halstabletter och en Knasentidning. "Frukterna" på trädet var som av en slump precis lagom mogna att plocka. Just när trädet var på väg över tröskeln och dörren skulle låsas dök mina föräldrar upp. Det visade sig att de låg bakom det hela :-) Jag bjöd in dom på resterna från vår monsterpizza och till efterrätt blev det kladdkakeresterna med glass som piffades upp med Göta Kanal 2 i biosalongen.

Mammas och min sysselsättning mellan pizzan och kladdkakan blev startskottet för min nya utmaning här hemma. Jag har nu helt snöat in på krukväxter, då främst palmer (jag vet att yucca inte är en palm men ni botaniker/florister får stå ut med felskrivningen precis som jag i min profession får bita ihop när folk kallar sin dator "data" och slår på sin skärm när de är arga på datorn). Det planterades om och prioterades om här hemma. En växt åkte till och med i sopnedkastet (första gången jag givit upp). Den som tror att jag skulle ge mig där tar fel! :-) Nejdå in på Internet och fråga Fru Google snällt om ytterligare tips. Snabbt visade det sig att även min gamla yuccapalm som växt så det knackat fram tills för nån månad sen kan bli en stjärna.

En yuccapalm är nu helt enkelt utspridd på 3, de har samma förutsättningar men inte samma utgångsläge (paus för eftertanke och reflektioner/paraeller till det samhälle vi lever i). Målet är att alla skall överleva och bli stora stolta växter som skänker mig lugn, ro och härligt syre att andas in. Fotografering är något jag snöat in på tidigare, så varför inte kombinera? Till slut kanske jag odlar något som jag kan använda i matlagningen och får till en rätt värd att fota :-) Ni kommer kunna följa utvecklingen här genom foto och mina skriftliga kommentarer, tillåt mig därför att presentera i tur och ordning:

HERTINGEN:
Den självklara favoriten till att trollbinda besökare i lägenheten. Så ståtlig, så vacker och såååå grön. Självklart är den min nuvarande favorit. Eftersom det växer chokladägg, halstabletter och Knasentidningar på den vore det väl konstigt annars? Som det inte vore nog att den fått bästa platsen i lägenheten (mitt i bion) har den även extrautrustats med ett fat under krukan :-) Hertingen är egentligen den enda riktiga Yuccan av de tävlande om man får tro alla expterter på diverse Internetforum. Först placerades han i "Utmaningen" men efter att ha konsulterat 4-5 virtuella och 2-3 riktiga experter stod det klart att han måste flytta pga brist på dagsljus.

URMODERN:
Gammal är äldst brukar det heta, det är upp till Urmodern att bevisa detta nu. Bladlös (nej det saknas inte ett "s") tar hon upp kampen med de mer gröna deltagarna. Hon har själv valt platsen mitt i sovrumsfönstret omgedd av diverse kaktusar. Det som talar för henne är att för ca 4 år sedan då hon först kom över min tröskel var hon inte mycket större än såhär (fast med blad förstås :-)). För att inte ensamheten skall bli för stor har även lillebror fått vara med på ett hörn i hennes kruka. Han är dock inte med i tävlingen officiellt utan endast en trogen supporter åt Urmodern.

MARRE:
Som vilken kaxig tonåring somhelst hänger Marre mitt i köksfönstret i lägenhetens centrum. Anledningen till att hon döpts till Marre är att den uslingen var uppstudsig nog att stjäla Martinas väskplats brevid datorbordet förut. Det finns visserligen egenskaper hos Marre som går att hitta hos den riktiga Marre också men det går vi inte in på här. Det som helt klart talar för Marre är helt enkelt att hon har blad kvar. Amatör som jag är vill jag hävda att det är en klar fördel.

UPPSTICKAREN:
Sist och denna gången även absolut minst har vi Uppstickaren. Namnet ter sig väl självklart när man ser bilden? Egentligen har jag redan gett upp hoppet om denna lille rackaren men vem vet, en dag kanske det visar sig att det är han som står i "Utmaningen"?

Nå, vilken är din favorit? Vilken kommer klara sig bäst? Kommer alla klara sig? Vad är Utmaningen? Många frågor och få svar, de går bara att sia om - förutom den sista, den tänker jag svara på redan nu. Utmaningen är ett hörn i min hall, dit når inget dagsljus direkt. Det enda som lyser upp hörnet förutom det ljus från fönsterna som råkar läcka dit är en 11W lågenergilampa. Tanken är att den av palmerna (förutom Hertingen) som växer sig störst och framförallt starkast först skall få prova att stå där.