iatoaon

080812:

2008-08-12T19:46:00.006+02:00

Nej vi källsorterar inte, vi cyklar! :-) På kartan till vänster ser ni hur vi tog oss runt Skåne med cykel. Redan i vintras pratade vi (jag och min prinsessa) smått om att semestra cyklandes. Hindret att prinsessan då inte hade någon cykel god nog för det löste sig genom att hon fick en av mig i julklapp. Vi bestämde att vi i första hand skulle cykla från Malmö till Skummeslöv där Martinas föräldrar har sommarstuga. En nätt utflykt på ca 14 mil. Kartor, silikonöverdrag till sadeln, cykelväskor, serviceverktyg, cykeldatorer och annat nödvändigt för att försäkra oss om en trevlig tur inhandlades.

Söndagen den 6e juli bar det iväg. Vi vaknade på morgonen av att det regnade och var först inställda på att skjuta upp till måndagen. Tjurskalliga som vi båda är steg vi ändå upp och gjorde oss i ordning, åt vår gröt och kontrollerade packningen. Regnet gick från att ösa ner till att dugga så vi bestämde oss för att göra ett försök. Resonemanget gick i stil med "Är vi inte dygnsura förrän i Landskrona kan vi lika bra cyka hela vägen" :-) Cykelväskorna var färdigmonterade lagom till regnet upphörde helt. Efter en sista kontroll av alla remmar, lufttryck (på min cykel iaf :-)) och allmän hälsa rullade vi ut på Kronetorpsgatan med destination Skummeslövsstrand. Vi hann inte många meter förrän Martina började klaga på hur tungt det var. Jag ignorerade bäst jag kunde och tänkte att hon vänjer sig nog snart vid packningen :-) Vi hade bestämt att vi skulle cykla inom och hälsa på Ragnhild. När vi hälsat henne en god semester och grenslat våra sadlar igen hördes det där numera välkända gnället från prinsessan om hur tungt det var.

När vi nådde Bjärred låg där en bra strategiskt placerad mack med luft även för cyklar. Skämdes som en hund när jag insåg att stackarn cyklat med dåligt lufttryck både bak och fram. Med nyfyllda däck åkte mungiporna norrut igen och vi hängde på i samma riktning. Det var perfekt cykelväder, i princip vindstilla och lagom varmt. Hela vägen upp till Helsingborg är det cykelväg så vi njöt av omgivningen när vi susade förbi i 25-30km/h. Väl i Helsingborg bestämde vi oss för att äta lunch. Det gick sådär kan man säga med facit i hand. Skyltningen var för en gångs skull dålig så vi hittade inte cykelvägen vidare mot Ängelholm utan cyklade via Sofiero till Ödåkra.

En nätt omväg på minst en timme alltså. I Ödåkra var energin verkligen i botten och det började tära på motivationen också. För första gången tvivlade jag lite på att vi skulle nå Skummeslöv den dagen. Som en blixt från klar himmel stöter vid då på Ödåkras kunnigaste par när det gäller nordvästra Skånes geografi. De skrotade alla våra planer på att leta upp cykelspåret igen och föreslog istället att vi skulle köra längs med gamla västkustvägen. Deras enda krav för att vägleda oss var att vi skulle äta vars en pizza innan vi fortsatte. Sagt och gjort, vi satt redan klara när ägaren kom och öppnade pizzerian. Trots hunger orkade ingen av oss äta upp de goda pizzorna.

Med ny energi i kroppen tändes hoppet att når vårt mål igen. Det gick väldigt fort och lätt mot Ängelholm. När vi sedan såg åsen kändes det väldigt nära dagens slutmål. Magen som putar på mig är givetvis pizzan som inte smält i magen än ;-)

Vad vi inte visste när vi pustade ut blickandes över åsen var hur jäkla jobbig den där satans kullen skulle vara att ta sig över med cykel. Jag har numera full förståelse och respekt för de som står bakom projektet med Hallandsåstunneln :-)

När vi nådde Margaretetorp som ligger precis där lutningen börjar hade vi ca 12 mil i benen. Det märktes mer och mer i takt med att lutningen ökade. För första gången i mitt liv hade jag en väldigt livlig diskussion med en ås, den gick i stort ut på att om någon skulle ge sig fick det vara den!

Vi gav oss inte, åsen fick till slut ge vika och som den gjorde det, vi bjöds på en rejäl åktur nerför. Man är inte speciellt tuff när hastighetsmätaren på ens cykel visar 55-60km/h. Riktigt skoj men minst lika skrämmande, försökte titta bak hur det gick för prinsessan men insåg snabbt att en huvudvridning räckte långt för att cykeln skulle svänga tvärt. Väl nere från åsen började segervittringen komma, nu hade vi knappt en mil kvar och trots 13 mil avklarade kändes den sista absolut lättast. Visslandes och trallandes rullade vi efter ca 6 timmars effektivt cyklande in till stugan. Observera att vi hade en hjälpryttare med oss också, han tog över min styrväska när jag inte orkade längre. I Skummeslöv stannade vi och vilade ut under tennisveckan.

Nästan exakt en vecka efter vi avslutat vår första etapp påbörjade vi vår andra. Målet var Åhus men när vi insåg att det var för långt eftersom vi inte startade förrän 15.30 fick det bli reservplanen att campa vid Finjasjön (Hässleholm). Om man ska sammanfatta vad man ser utmed vägarna så är bilden på hästarna väldigt talande. På varje hästhage går det 0.5 fårhagar och 3 kohagar. Denna gången valde vi att cykla längs med åsen istället för över den. Nästan precis där man rundar den stannade vi för kvällens energipåfyllning i Örkelljunga. Valet föll efter rekomendationer på Stationen där den väldigt engagerade ägaren fick oss att lägga ner planerna på Åhus den dagen. Han kollade upp det på Eniro och vi hade ca 9 mil kvar.

I Hässleholm bulkades det upp för kvällsfika och frukost på Statoil, det är glamouröst värre att vara ute på cykelsemester :-) Lyxen ligger i allt man får uppleva, då är det helt ok att duscha i gästhamnar och köpa frukost på en mack om det är vad som erbjuds för tillfället. Att få avnjuta kvällsmaten isolnedgången vid en sjö som nedan gör att allting smakar bättre.

Istället för gästhamn fick sjön denna gången fungera som "dusch", skönt efter en dags cykling att svalka av sig. Väl uppe igen ångrade vi oss att vi inte fått med en tändare så vi kunde gjort upp en eld. Men trötta som vi var kröp vi in i tältet istället. Trots varningar via mobilen om vildsvin i trakterna somnade Martina bevisligen med det bums sin första natt någonsin campandes. Dessutom med ett leende på läpparna!

Något stela i kroppen efter en natt på hårda liggunderlag packade vi ihop och siktade på Kristianstad. Vi passerade på vägen världsmetropolen Vinslöv, helt klart värt att nämna. Dit borde alla åka minst en gång i sitt liv! Precis vid infarten till Kristianstad log vi lite extra då Biltema som man i princip kan tro sponsrat vår tur hade ett varuhus där.

Pedalerna gick av någon anledning extra fort den här dagen och vi nådde efter att ha cyklat på en väldigt fin cykelväg snart Åhus. Prinsessan passar på att visa musklerna!
Efter en runda på turistbyrån där vi får reda på att det är kaos i stan gällande boende pga Åhus Beachhandbollsfestival begav vi oss mot campingen där vi lyckats få den sista tältplatsen de hade. Min erfarenhet sa att en tältplats kostar mellan 75-150kr, inte i Åhus inte. När tjejen i receptionen uppger att det kostade 295kr fick vi en chock. Efter förhandlande fick vi ner det till 245 kr och det fick gå vägen eftersom vi inte orkade cykla vidare. Visade sig inte borga för god sömn dock då tydligen handbollsspelare inte behöver sova för kunna prestera. När vi satt och åt vårt mellanmål lutandes mot en träd dök massvis med små rödbruna kompisar upp. Två stycken satt rakt ovanför oss och iaktog oss nyfiket.

Efter utfrågning kring alla tält, husvagns och husbils -typer av Martina var vi redo för en runda i Åhus. Det är viktigt att fylla på med energi vilket jag tog fasta på. Martina ville bada men närmare än så kom hon inte ostkustens vatten.

Köper vi någon gång en badhytt är jag ganska övertygad om att färgvalet redan är bestämt :-)

Vi slog oss ned längst ut på bryggan där varenda planka har infräst vem som varit godhjärtad nog att skänka den för möjliggöra byggandet.

Med färskt minne av en torr baguett från
Shell dagen innan till frukost var det verkligen en fröjd att sätta sig ner på det lilla mysiga cafet i Åhus som har frukostbuffe för 50kr. Värt att nämna är att allting dessutom är ekologiskt! Vi njöt till fullo av vår frukost och det vänliga bemötandet. Överhuvudtaget var det anmärkningsvärt vilken låg prisnivå mat och liknande låg på i Åhus, förutom campingen då :-)

Däcken pekade nu mot Kivik som var vårt delmål tillsammans med Simrishamn på väg till stugan vid Glimmingehus. Något förvånade upptäckte vi att vi cyklade rakt in i Kiviks marknad. Efter att ha köat tillsammans med bilarna i Brösarps backar var vi inte särskillt sugna på att besöka själva marknaden så vi passerade och cyklade ner i småbåtshamnen istället.

I Kivik la vi till med en ny ovana, vi fotograferade "stadsskyltarna" på väg ut istället för in i orterna:-) Kustvägen är underbar och det är sällan man inte har något att vila ögonen på som får en att le. Väl i Simrishamn längtade vi båda efter en dusch. En vänlig städerska gav oss koden till duschrummen, under tiden som hon städade klart strossade vi runt i den mysiga småstaden. På torget fyndade vi bananer för 1kr, ett välbehövligt mellanmål då vi bestämt oss för att duscha innan det blev mat.

Från Simrishamn skulle vi ta kustvägen ner till Skillinge och sedan därifrån till stugan vid Glimminge. Jag beräkande att det skulle ta max 1 timme, vad jag inte räknat med var blåsten som för första gången på resan var närvarande. Vi hade motvind hela vägen men vyerna som målades upp framför oss utmed kusten gjorde det lite lättare att trampa. Väl i Skillinge hade jag plötsligt glömt vägen jag cyklat på så många gånger i mitt liv hem till stugan. Början blev rätt men när valet stod mellan vänster och höger valde jag höger. Visste väl att vänster alltid är rätt för mig, oavsett vad ;-) Detta gjorde att 1 timme plötsligt förvandlades till 2 timmar. Väl i stugan pustade vi ut och snart konstaterade jag att vi verkligen tagit en rejäl omväg i onödan. Som tur va var trädgården full av energigivande godsaker som på tallriken så snart var omvägen glömd.

Tältet slog vi upp väl skyddat för morgonsolen mellan träden på baksidan. Som en extra lyx kunde vi även inreda med diverse stolsdynor vilket gjorde sömnen betydligt skönare.

På morgonen gjorde avsaknade av toalett sig påmind. Vi hann avnjuta en god frukost i strålande solsken på uteplatsen innan magen satte igång. Fick snabbt avbryta fällningen av tältet, kasta mig på cykeln och hoppas på bondens (Allan) gästvänlighet. Det gick vägen och vi fick vemodigt lämna stugans grönskande trädgård och fortsätta mot Glimmingehus.

Givetvis smet vi in bakvägen till Glimmingehus, det är dessutom närmsta vägen från stugan. Den argsinta hunden som stått kopplad där i alla år var borta. Väldigt påtagligt att han var borta, man väntade ju på hans skall i höjd med ladan. Borgen är imponerande välhållen men Martina som såg den för första gången verkade inte jätteimponerad :-) Sugna på att nå resans sydligaste mål började vi trampa igen. Vinden hade inte avtagit och framför oss hade vi resans jobbigaste dag.

Via Ystad där vi stannade för en snabblunch nådde vi till slut Smygehuk. Hela vägen hade vi drömt oss bort och bestämt att vi skulle äta en riktig brakmiddag på kvällen med sundet som utsikt. Vi förutsatte att Smygehuk skulle ha en bra krog nere vid vattnet där man kunde avnjuta en bättre middag. Ack så fel vi hade, inte nog med det så hade dessutom den enda lokala livsmedelsaffären brunnit så vi kunde inte heller köpa morgondagens frukost som vi tänkt. Räddningen blev en välutrustad grillkiosk där vi spenderade halva reskassan på förnödenheter :-)

Väl på plats hittade vi en lugn plats under ett träd där vi slog upp vårt tält. Tydligen var vi för bra på att hitta ultimata tältplatser då vi snart fick väl närgågna grannar. Väl dags för dagens välförtjänta dusch upptäcker vi att man inte alltid ska döma hunder efter pälsen. En något sliten och ofräsch Cramo barrack visade sig innehålla en fin duschkabin med riktigt bra tryck i blandaren. Efter en förvirrande diskussion med den lokala gästhamnens representant visade det sig dessutom att den var öppen för allmänheten. Fräscha och mättade gav vi Smygehuk en chans och upptäckte att det var vackert här trots avsaknad av resturang.

Det var vår sista natt i tält på resan. Är väldigt imponerad över hur prinsessan hanterar sina första 4 nätter någonsin campandes i tält. På bilden ser hon ut att trivas väldigt bra i vårt tillfälliga hem. Med lite fantasi går det att göra det riktigt bekvämt även i ett tält med knappt sitthöjd.
På morgonen upptäckte vi att de närgågna grannarna även var morgonpigga då de var borta när vi tittade ut vid halv åtta på morgonen. Bestämde oss för att cykla mot Trelleborg i jakt på frukost. Vinden hade avtagit något och hjulen rullade betydligt lättare än dagen innan. Vägen mot Trelleborg var överraskande fin och större delen har seperat cykelväg. I höjd med Gislövs läge hittar vi en affär med bra utbud nog för frukost. Precis runt hörnet hittar vi även ett picknickbord precis ovanför sanddynorna. Sista frukosten på resan äter vi alltså med havsutsikt, nog faen smakar det lite bättre då :-)

Hemvägen studerades en sista gång på kartan och det kändes skönt att snart få se Malmö igen. Vädret har varit bra hela resan, stundtals riktigt bra men aldrig dåligt förutom blåsten på Österlen då. Regnet har lyst med sin frånvaro men ungefär exakt samtidigt som vi skymtade den välbekanta Torson i horisonten så öppnade himlen sig. Inget som bekymrar två numera härdade cyklister :-) Med glada miner cyklade vi in i Malmö via Jägersro.

Cykelsemestern gav mersmak och vi har redan börjat prata om nya utmaningar. Ju mer distans man får till det ju mer njuter man av det vi fick uppleva och presterade!

080116:

2008-01-16T22:45:00.000+01:00

Förväntan, hopp, förskräckelse, glädje, tårar och upprymdhet i en salig blandning är sex ord som mycket väl beskriver årets vistelse i Trysil. I år var vi kraftigt decimerade men fortfarande ett hoppfullt 4 man starkt utföråknings lag som styde kosan norrut. Efter 12 timmars bilfärd varav ca 2 timmar gick åt att jaga frukost var vi framme i ett snödränkt Trysil. Frukosten höll på att utebli pga språkförbistring (nej vi hade inte nått Norge än när vi skulle äta frukost). Till slut var där en som förstod vad vi sa och Martina fick en landgång med 3 olika pålägg till frukost. Vi andra lyxade inte till det lika fullt men en Pucko fick jag allt i mig som kronan på verket!

Åldringarna i sällskapet stod över åkningen första dagen men jag och Martina Wiberg begav oss upp i berget och det visade sig att hennes uppvisning i konsten att åka skidor på Vallåsen inte var en engångsföretelse. Erkännas skall dock att när hon inledde med att ramla de 3 första svängarna tänkte jag "Oj det här kommer bli en lång vecka" men hon repade sig snabbt och svischade ner för backen. Morgonen efter inledde samtliga med havregrynsgröt i vanlig ordning till husfaderns stora besvikelse. Snön vräkte ner utanför och husmor var i vanlig ordning väldigt kreativ när det gällde att komma på ursäkter för att slippa åka :-) Inget gehör där inte utan strax efter liftarna öppnade befann vi oss alla fastgjutna på vars ett par plankor. Min 25 årspresent kom väldigt väl till pass i den torra djupa snön och jag kände mig som ett barn på julafton varje sväng.

Dag 2 bestämde vi oss för att ge oss ut på äventyr (jo liften heter så på riktigt fast på norska "Eventyr) och inte visste vi hur rätt vi skulle få när vi kallade det så. Efter slarvig liftkartsläsning hamnade vi till slut i en återvändsgränd och var tvugna att åka ner i en svart backe för att komma till rätt lift. Ironiskt nog klättrade vi i princip upp för att komma till backen som varken husmor eller prinsessan Martina var särskillt road att ta sig ner för. Djärv som få kastade Martina sig dock ut för stupet under min stränga övervakning och coaching (det visade sig i efterhand att hennes hjälm effektivt avskärmat alla instruktioner jag gett henne under veckan). Vi kom ner helskinnade och gjorde oss redo för att äta upp picknicken vi packat med oss. Mossan och fassan valde en annan teknik där pappa äntligen lyckades övertyga mamma att lita på honom. Tyvärr gick det inte helt vägen så pappa åkte skidor ner och mamma åkte snöskoter. Lika glad var hon för det och högg in på maten tills den vänliga men ack så bestämda tjejen från serveringen talade om för oss att vi inte fick sitta vid serveringens bord.

Snön fortsatte vräka ner men tempuraturen höjdes vilket resulterade i att mammas skidor snarast fungerade som "snöfångare" än skidor. Givetvis tog ingen större notis av hennes jämrande över detta utan skyllde i vanlig ordning på hennes teknik. Det visade sig dock att hon hade rätt och dag 5 fick hon dom nyvaxade och vips tiodubblade hon sin fart i pisterna :-) På tal om fart trodde jag för ett kort ögonblick att Martina hade en djupt rotad fascination för störtlopp när hon i sitt andra försök att bemästra en svart pist ställde sig med skidspetsarna rakt fram när halva backen återstod. Insåg snabbt att så inte var fallet och vrålade "SAKTA NER", givetvis hjälpte det föga och hann ifatt henne gjorde jag inte heller innan det var för sent. Tårarna sprutade och arg var hon, tuff som hon är var hon snart uppe i sadeln igen och ville ut på nya äventyr - i skogen denna gången. Även ute bland granarna blev det till slut för mycket och hon fick dra sig upp ur snön via ett träd.

Mantrorna (mina skidor alltså) förgyllde hela min vecka och plöjde sig igenom allt som stod i deras väg! :-) När vi äntligen kunde ta oss upp på toppen gick allting bra tills jag i all välmening ville ta det riktigt lugnt på vägen ner. Man kan konstatera att det blev precis tvärtom. Vi hamnade i en ravin med ca 45 graders lutning. Skräcken i Martinas ögon gick inte att ta miste på och det enda sättet vi kunde ta oss ner på med enligt mitt tycke en magnifik utsikt framför oss var att gå i sidled. Denna pärs knäckte inte heller den nyablivna skidprinsessan! För en mer visuell upplevelse av resan titta på bilderna i albumet Trysil 08.

071218:

2007-12-18T17:59:00.000+01:00

Jul, juuul stråååålande jul! Nåja snart är vi där iaf :-) I söndags for jag och min prinsessa upp till slottet utanför Älmhult för att hugga oss en julgran. Pigg och vaken efter en trevlig lördag hoppade vi in i bilen och styrde norrut. Jag gillar verkligen hennes föräldrars hus och dess omgivning, att de är trevliga gör saken ännu bättre. Hade blivit lovad en lektion i att välja gran och sedan hugga ner lämpligt objekt av expertis på plats. Vi var uppe redan för nån månad sen och markerade men den höll inte standarden längre så vi fick börja med att leta upp en annan.
Det var inga större problem att hitta en guldklimp bland alla potentiella granar som poserade från sin bästa sida för att premieras med en resa söderut! Först sågade vi ner granen Agneta valt till slottet så jag fick öva in sågtekniken lite :-) Att såga gick betydligt enklare än vad jag trodde, hade förberett mig på en seg kamp men redan efter ca 30 sågningar gick granen i backen och årets julgran till det Johanssonska palatset var införskaffad. Vi drog upp den till stigen (som Roland för övrigt underhåller genom att för hand klippa sig runt) och påbörjde jakten på nästa gran...

Det märktes tydligt under själva jaktmomentet att Agneta och Martina hade betydligt mer tränade ögon. Mina förslag ratades med mer eller mindre hånande skratt som följd. Plötsligt stod den bara där - granen som även tillfredställde Martinas smala smak när det gäller julgranar. Jag var snabbt framme med sågen så hon inte skulle hinna ångra sig igen. Agneta såg till att vi var säkra under fällningen och höll uppe rackaren tills stammen var helt genomsågad.

Nu var vi klara i skogen och det var dags att kånka hem granarna för en sista besiktning och godkännande även från husbonden Roland själv. Det ryktades om färskt älgbajs just där vi högg ner den sista granen men fast jag försökte dröja mig kvar en liten stund så visade ingen Helge Älg sig och jag skall nog vara glad för det. Tror att älgar gör sig bäst på avstånd om där inte finns staket mellan.

Väl tillbaka på "vedbacken" möts vi av Roland som har mer än lämpliga kläder för att hjälpa till med "förädlingen" av granen. Först och främst försöker han reda ut för mig vad det är jag håller i handen. Jag som är van vid plastgran trodde julgransfoten var intregerad i själva granen men ack så fel jag hade. Den där gröna saken skall man skruva fast runt julgranens stam minsann. Eftersom Roland övertygade mig om sin djupa kunskap rörande julgranar efter att ha gett mig en lektion om julgransfötter lät vi honom ta hand om tillspetsningen av stammen också.

Här syns det tydligt att han vet precis hur yxan skall slåss mot stammen för att få den perfekta ytan så granen kan ta upp vatten och får ordentlig stadga i julgransfoten. Man kan säga att han bildligt talat (observera den rejäla på bilden) vet hur en slipsten skall dras. När man kommer upp där på "vedbacken" och får syn på den slipstenen är det lite samma känsla som när man får äran att arbeta med en Hilti borrmaskin eller dylikt, ens manlighet bubblar inom en.

Efter några väl placerade hugg stod granen fint i sin fot och vi kunde konstatera att vi i år skulle ha grannskapets finaste gran. Som ni ser har Martina verkligen urbaniserats under sin tid i Stockholm och Malmö medan jag redan efter en timme på landet automatiskt acklimatiserar mig. Finns det några skor som ger mer frihetskänsla än ett par rediga gummistövlar?

Sen kom vi till det här med transport. En gran är trots allt rätt stor och vi kör ju en sedan. Inte får man ge upp inte så jag knallade bort till hästarna och tog ett snack med dom för att se om de kunde dra granen hem till Malmö. Nelly ville inte ens diskutera saken med mig och Helvira gav mig en blick som sa "Har du huggt ner granen får du bannemaj få hem den själv också". Nåja jag klappade på dom ett tag och vi var ömsesidigt överens om att en sedan är inte alltid så liten som den ser ut. Med fällda säten och en rejäl plastpåses hjälp fick vi in den i bilen.

När vi var klara med granarna tyckte Martina det passade sig att berätta det hela för tomten i hopp om extra goodwill som skulle generera fler julklappar. Tydligen visste Agneta var han bodde, vi hängde ivrigt på och döm av min förvåning när vi kom fram till hans hem. Tyvärr var han inte hemma när vi var där men vi tog oss friheten att titta runt lite. Som synes var Martina sylten efter granhuggandet och promenaden till tomten så hon provsmakade gröten.

Glupsk och nyfiken som hon är när det gäller julklappar utbrast Marre "Tror ni han har alla paketen här?" Innan vi hann svara var hon i full gång och letade. Givetvis lyckades den sluge julklappssnokaren även denna gången avslöja gömstället och minen talar för sig själv när det gäller hur nöjd hon är. Efter en omfattande och intensiv övertalningskampanj lyckades jag övertyga henne om att inte öppna paketen utan tänka på att de kunde faktiskt vara till någon annan. Upprymda och ännu mer förväntansfulla inför den stundande julen traskade vi tillbaka till Slottet där fika väntade innan hemfärd.

Väl hemma packade vi snabbt ur bilen i vår iver att få upp granen. Det enda som skulle kunna hindra oss var faktiskt ett faktum - hunger. Eftersom vi förutspått detta hade vi köpt med oss BK hem som vi snabbt avnjöt innan operation julgran satte igång. Jag höll granen och Martina skruvade på foten under hård press, vad sägs om mitt uttalande sekunderna innan "Blir den sned klarar jag inte av att titta på den". Duktig som hon är kom den på plats alldes sådär lagom perfekt. Som ni ser hade vi vid ett tillfälle två stjärnor i vår gran men nu är det bara den röda kvar (i granen alltså). Efter att stjärnan var på plats uppstod stor förvirring när ljusen skulle på. Hemma har det aldrig varit några problem då min far är sjukligt organisatorisk och nogrann så våra ljus satt i ordning men vi hade ju köpt en ny slinga och den utgick från mitten visade det sig. Till slut var de alla på plats och inga grenar led enligt Martina.

Dryga timmen senare stod den färdig i all sin prakt! Martina pyntade det mesta och jag sysslade med terapi i form av att knyta på banden på alla nya kulor och dylikt. Innan dekorationerna hängdes på plats fick granen sig en rejäl frisering också men det måste väl vara OK i dessa tider då plastikoperationer är vardagsmat? Efter tips från både svärföräldrar/föräldrar/tidningar har vi även tillsatt socker i granens vatten och hittills verkar det vara ett vinnande koncept! Nu ligger även alla julklappar under granen och min tomte gör sin plikt och vaktar dom med sitt liv. Det är ingen lätt uppgift han har med Martina i huset vill jag lova. Måste vara mycket bekvämare för henne att sitta på golvet framför granen och klämma på paketen än att krypa in i min garderob?

Inte många dagar kvar nu, ta väl hand om er!

071210:

2007-12-10T11:06:00.000+01:00

Vilken helg! Jag har fortfarande inte hämtat mig efter alla intryck, positiva överraskningar och värmen jag bemöts av. Min underbara sambo hade verkligen gett sig fan på att ge mig en minnesvärd 25 årsdag. Att hon är fantastisk det visste jag men frågan är om hon inte överträffade sig själv med "frukost på sängen arrangemanget" i lördags. Inte nog med att hon köpt riktigt fina presenter som det verkligen fanns en tanke bakom, prinsessan min hade även fixat till ett tufft och väldigt rörande födelsedagskort. När jag läste vad hon skrev kände jag att tårarna började marschera inne i kroppen. Inofficiellt heter nu kortet "Solstollekortet" eftersom det är just vad som pryder framsidan gestaltat av mig själv :-) I paketen låg det en Ipod Nano, silvrig och snygg som få. I det andra ett par kritvita Björn Borg boxer.

Lycklig som ett litet barn tänkte jag "OK nu spelar det fan ingen roll vad som händer resten av dagen för lyckan är total". Fast det visade sig att det fanns ännu mer att se fram emot. Tydligen hade en hel del research gjorts för att jag skulle få den bästa mp3 spelaren som gick att uppbringa i lyxklassen. Tro det eller ej men eftersom den hon egentligen beställt inte kommit fram i tid köpte hon Ipoden som "en slags presentkort". Vad hon inte visste var att båda var en lyckträff utan dess like och nu kan jag inte bestämma mig vilken jag skall välja. En sak är säker iaf, de vita tennisstjärneboxerna kommer hon nog ångra när hon ser vad de gör med min smash ;-)

Klockan 15 var det dags för släkten att börja droppa in. Vi hade bakat en hel vecka för att få ihop till 7 sorters kakor och nu äntligen stod allt framdukat. Släktingarna ramlade in en efter en och jag öppnade gladeligen alla paketerna och blev glatt överraskad varje gång så nu har jag en hel samling bra presenter där hemma som väntar på att användas. Vi fick en hel del kommentarer i formen "Nähä, dessa har ni inte bakat själv?" och stolt svarade vi "Självklart har vi gjort det". Har man kalas ska man kalasa ordentligt! :-)

Mina föräldrar och syster med familj ramlade in på sluttampen och de hade med sig den sjukaste presenten jag någonsin fått. Som jag tidigare skrivit trodde jag redan det var klart på morgonen efter orgien av glädjerus Martina framkallade men det visade sig att den där mystiske tredje presenten hon utlovat på morgonen kom tillsammans med ovanstående och jag blev minst sagt stum när jag såg att det var ett avlångt paket lagom brett och tjockt för ett par Völkl Mantra! Rädd att de ville knäppa mig på näsan för jag önskat mig något så vanvettigt och packat in något annat i paketen rev jag upp kartongen och lyfte äntligen upp skidorna jag suktat efter de senaste 3 åren!

Sammanfattningsvis hade jag en helt underbar 25 årsdag som jag fortfarande inte helt hämtat mig ifrån. Paraellt med mitt firande passade Andy (Andreas Persson) på att göra rent hus för andra helgen i rad. Denna gången var han uppe i Göteborg på Fitnessfestivalen och visade hur man bästa fördelar 90 kg muskler på kroppen. Återigen - STORT jäkla grattis till dina jätteprestationer dessa två helger! Vill tacka alla som firade mig för en minnesvärd dag!

070828:

2007-08-28T14:38:00.001+02:00

Det har minsann hänt grejor sen sist jag skrev. Jag är numera sambo och i fullt sjå att "samboisera" min lägenhet tillsammans med min prinsessa. IKEA känns mindre och mindre skrämmande för varje besök men det är fortfarande något lurt med de lokalerna. Som tur är skall de bygga nya ute vid Svågertorp och nya lokaler kanske blir en nystart för mitt och IKEAs förhållande? Val av möbler/tillbehör osv går väldigt smidigt, vi är alltsomoftast överens och de få gånger det finns meningsskiljaktigheter inser jag alltid snabbt att min ide är född ur mitt tillfälliga mentala tillstånd pga att vi är på just IKEA :-)

Flytten ner gick smidigt, tog ca 30 minuter sedan var Mazdan fylld till bristningsgränsen. Möblemanget såldes av, det sista 5 minuter innan vi åkte mot Malmö (kvar är nu endast en TV-bänk). Efter 125 mil i bil på under ett dygn var man rätt mör och det tog 3 besök i kvartersaffären innan jag lyckats skramla ihop de 3 sista ingredenserna jag behövde för att kunna baka den sedan tidigare utlovade flyttkladdkakan. Det visade sig även att flytten trots 125 mils koldioxidutsläpp blev miljövänlig då jag lyckades med konststycket att spräcka vattentanken på toaletten vid ett tappert försök att få dit ett underskåp till vasken. Därför fick jag igår köpa en high-tech IFÖ toalettstol. Där finns tom inbyggd "toalettrengöring/lukta gott" på den (nepp ingen fjärrkontroll men man kan inte få allt!)

Är väldigt skönt att ha den man älskar i sin absoluta närhet nu även om det fortfarande känns för jäkla orättvist att hon fått ändra på allt och jag bara får ta del av det positiva. Tror även samboskapet kommer göra det lättare för mig att få rutin på kost och träning igen då jag kommer få det lättare att strukturera upp min fritid igen. Ikväll efter gymet är det projekt storhandling, vi styr kosan mot City Gross och tro mig - vagnen skall vara välfylld när vi når kassorna :-)

070620:

2007-06-20T22:12:00.000+02:00

Jag har en båt! :-) En dröm som latent florerat i mina tankar ända sen jag var riktigt liten har äntligen förverkligats. Far min har också länge tittat på båtar med längtande ögon. Vi har i alla år åkt ner till småbåtshamnar kring och i Malmö enbart för att titta på båtar. I alla städer man varit i runt om i världen med hamn har man varit nere iaf en snabb runda och tittat runt. Är bara att erkänna att jag har noll koll, precis som med allting annat jag sysslar med är det mer passionen för det än själva "kunnandet" som ger mig mest glädje. Givetvis är det dags nu att lära sig hantera båten och navigera men frågan är om jag någonsin kommer "plugga in" alla båttermer. För att beskriva tydligare vad jag menar så när jag spelade fotboll tex kunde de flesta i laget alla spelares namn i de stora ligorna, de hade full koll på dom. Jag hade inte en aning men däremot hade jag lätt för att analysera spelet när man kollade på stormatchen, det intresserade mig - själva spelet, resten är ointressant enligt mitt tycke. Samma sak när det gäller musik, älskar många typer av musik men har ingen aning om vad folk heter i de olika banden osv.

Båten är den på bilden, den är 6,5 meter och har totalt 5 kojplatser, 3 i fören ruff och 1 på varje sida i aktern. Hänger en relativt stor motor på den (115 HK Yamaha V4) så den uppfyller dom krav pappa och jag hade när vi började leta. Vi ville kunna övernatta men ändå kunna dra på rätt bra. Mamma är överraskande positiv till det hela, hon påstod först att hon blir lätt sjösjuk men hon sitter relativt lugnt i båten och njuter när vi kör runt på våra små provturer :-) Idag blev det två varv i kanalen. Där var en seglingstävling precis utanför hamninloppet så vi vågade oss inte ut. Jag hade som förslag att vi skulle sätta på en övningskörningsskylt där bak, det modtogs med skiftande entuiasm ;-) Saknar verkligen Martina på kvällarna nu när man åker ner till båten efter jobb, det är riktigt mysigt och vara där, då vill man ju ha sin prinsessa jämte och kunna hålla om! Snart midsommar, imorgon blir det avfärd till Hanssons stuga för en helg i midsommarens tecken! Kommer sakna båten, det är första året jag åker till firandet med delade känslor. Kommer bli kalaskul som vanligt men som med allt är jag överentuiastisk nu i början och vill bli så bra som möjligt.

070603:

2007-06-03T12:54:00.001+02:00

Vi vann! Inte på det sättet som man först hoppats på, genom en total utspelning vilket de första 30 minuterna verkligen var. Allting gick rätt, även det som var fel :-) Jag stod som i trans på läktaren och kunde inte släppa tanken "Varför i helvete spelar ni inte ALLTID såhär konstruktivt?". Festen fortsatte trots att kvaliten på Sveriges spel avtog, det gjorde knappt ont när danskarna fick 1 mål innan paus för det här skulle ju redan vara avgjort. Andra halvlek visade sig vara en helt ny match, danskarna utnyttjade vårt svaga mittförsvar gång på gång samt att vårt mittfält blev väldigt stillastående defensivt. Danskarna lyckades komma tillbaka till 3-3 och där var verkligen nerv i matchen igen (och på läktarna för den delen).

Sverige började inse vad som var på gång och fick till ett par bra anfall, väl uppbyggda men de saknade det där sista varje gång men kom närmare och närmare ett avgörande. I 88 minuten kom kulmen på det hela men inte i form av ett mål utan att humöret rinner över för Poulsen och han sänker Rosenberg med en knytnäve i magen. Domaren uppfattar inte situationen direkt men linjedomaren har full koll och höjer sin flagga direkt. Kortet kommer upp och in på plan kommer en dansk supporter som utan problem lyckas ta sig fram till domaren och ger honom en smäll. Detta trots att där är minst 5-6 vakter inom 20m på vart håll från där dansken hoppar in, ingen av dom gör minsta ansträngning för att ta honom, inte ens efter smällen utan de väntar tills han själv kommer tillbaka och han hinner tom hoppa tillbaka in på läktaren innan de ingriper. Matchen avbryts och alla lämnar planen, utom de danska supportrarn som nu hoppar in en efter en obehindrat, vakterna står sin vana trogen bara och tittar på.

Väldigt tråkigt att en så underhållande och målrik match får ett sådant slut! Tyvärr är det ju vad som etsar sig fast, vi vann men ändå inte på riktigt. Hade vi fått gå in och lägga den där straffen hade vi ju förhoppningsvis fått med oss 3-4 på det sätter som man skall vinna. Det enda positiva med det hela är om Elmander slipper sin avstängning. Att domaren är världens bästa tyckte jag inte man kunde se igår, han såg ut att väldigt ofta dömma på hur spelarna såg ut och protester efter händelser än vad han själv uppfattade. Det sägs att det var hans sista match så kanske var han inte helt fokuserad på matchen. I vilket fall somhelst är det beklagligt att han i sin sista match blir överfallen, han hade trots allt förtjänat att få minnas sin sista match som den välspelade match det var fram tills dess.

070521:

2007-05-21T18:33:00.000+02:00

Även om inte Columbus själv visade vägen så gick det bra ändå :-) Kom hem från Barcelona igår. Hade 5 riktigt härliga dagar i värmen tillsammans med Smålandsprinsessan! Värmen hanterades effektivast genom att äta riktigt god glass. Vi var ju tvugna att väga upp för energiförlusten vi gjorde pga allt promenerande ;-) Boendet var perfekt beläget med gångavstånd till i princip allt vi ville ha ut av Barcelona. När inte fötterna räckte till lät vi turistbussen ta hand om oss. Bussarna kostade en spotstyver och körde sedan runt oss till diverse sevärdheter, man hoppade av och på som man ville, riktigt bra! Om jag måste välja bland allt bra så var Zoo och Camp Nou det bästa. Massvis med djur på zoo:et som man dessutom kom väldigt nära. Camp Nou var M-Ä-K-T-I-G!!! Resturanger fanns i massvis, inte världens frodigaste menyer men däremot belägna på platser men svårslagen utsikt och atmosfär.

Förutom resan till Barcelona har jag sedan sist brukat allvar med träningen igen och jobbat en massa. Har även hunnit med att fira Ferraris 60års jubileum, där var en hel del ögongodis på plats. Tyvärr var det väl inget organisatoriskt mästerverk men jag fick iaf kela lite med F50:n :-) Blomprojektet gick åt skogen, förmodligen gav jag dom för mycket uppmärksamhet. Enda överlevande är Urmodern och Marre. Den äldre är placeras på balkongbordet och den yngre 1m ifrån innanför fönstret. Just nu bebos min balkong även av ett gäng rosor som är inneboende tills mina föräldrar kommer hem från Rhodos, rosorna luktar verkligen gott! Nu ska jag ge min ojämnt brända kropp en välbehövlig insmörjning och samtidigt överväga om jag vågar ladda upp bilderna från semestern innan jag fått godkänt av Martina :-)

070410:

2007-04-10T18:30:00.000+02:00

Behöver man vara bra på det man gör så länge man tycker det är roligt? Är det farligt att snöa in totalt och uppslukas av sina projekt? För att inte dömma ut min egen person är jag tvungen att svara nej på båda :-) Som ni ser är jag grymt nöjd med pizzan jag bakade i fredags tillsammans med Smålandsprinsessan. Jag har aldrig någonsin bakat en pizza förut, bara avnjutit mammas skapelser men aldrig funderat på vad som hände med den innan den hamnade på min tallrik. Pizzabakandet skedde paraellt med något annat vi blivit experter på, nämligen kladdkakebakande!

Fredagens skapelse innehöll både choklad med 86% kakao samt halva hasselnötter, den avnjöts tillsammans med gammaldags vaniljglass. Jag må inte vara någon mästerkock men skoj är det och gott blir det (kan iofs bero på assistansen från Martina :-))! Matlagning har jag varit insnöad på några år nu, utvecklingen har varit sådär - ätbart men inte mycket mer än så. Fast de senaste månaderna verkar jag kommit loss och nu kan jag till och med kalla många av rätterna goda :-) Nu när jag tänker efter kanske det inte är maten som blivit godare utan sällskapet som gör att det smakar mer och bättre? Strunt samma, resultatet är detsamma!

Påsk har också firats, tyvärr blev jag sjuk under påskafton, fick ont i halsen. Att vara sjuk är jag värdelös på, jag blir grinig som fan vilket tyvärr familjen fick erfara i lördags. Nåja lite kinkig var jag också för att jag inte fick några Anthon Berg draperade chokladägg. Morgonen efter hade förkylningen blivit ännu värre och det var nästan så att jag struntade i min tvättid. Kvällen var betydligt bättre av flera anledningar dock, runt 18.30 ringde det på dörren och jag segade mig dit. Utanför stod ett träd (bokstavligen) där det växt Anthon Berg chokladägg, halstabletter och en Knasentidning. "Frukterna" på trädet var som av en slump precis lagom mogna att plocka. Just när trädet var på väg över tröskeln och dörren skulle låsas dök mina föräldrar upp. Det visade sig att de låg bakom det hela :-) Jag bjöd in dom på resterna från vår monsterpizza och till efterrätt blev det kladdkakeresterna med glass som piffades upp med Göta Kanal 2 i biosalongen.

Mammas och min sysselsättning mellan pizzan och kladdkakan blev startskottet för min nya utmaning här hemma. Jag har nu helt snöat in på krukväxter, då främst palmer (jag vet att yucca inte är en palm men ni botaniker/florister får stå ut med felskrivningen precis som jag i min profession får bita ihop när folk kallar sin dator "data" och slår på sin skärm när de är arga på datorn). Det planterades om och prioterades om här hemma. En växt åkte till och med i sopnedkastet (första gången jag givit upp). Den som tror att jag skulle ge mig där tar fel! :-) Nejdå in på Internet och fråga Fru Google snällt om ytterligare tips. Snabbt visade det sig att även min gamla yuccapalm som växt så det knackat fram tills för nån månad sen kan bli en stjärna.

En yuccapalm är nu helt enkelt utspridd på 3, de har samma förutsättningar men inte samma utgångsläge (paus för eftertanke och reflektioner/paraeller till det samhälle vi lever i). Målet är att alla skall överleva och bli stora stolta växter som skänker mig lugn, ro och härligt syre att andas in. Fotografering är något jag snöat in på tidigare, så varför inte kombinera? Till slut kanske jag odlar något som jag kan använda i matlagningen och får till en rätt värd att fota :-) Ni kommer kunna följa utvecklingen här genom foto och mina skriftliga kommentarer, tillåt mig därför att presentera i tur och ordning:

HERTINGEN:
Den självklara favoriten till att trollbinda besökare i lägenheten. Så ståtlig, så vacker och såååå grön. Självklart är den min nuvarande favorit. Eftersom det växer chokladägg, halstabletter och Knasentidningar på den vore det väl konstigt annars? Som det inte vore nog att den fått bästa platsen i lägenheten (mitt i bion) har den även extrautrustats med ett fat under krukan :-) Hertingen är egentligen den enda riktiga Yuccan av de tävlande om man får tro alla expterter på diverse Internetforum. Först placerades han i "Utmaningen" men efter att ha konsulterat 4-5 virtuella och 2-3 riktiga experter stod det klart att han måste flytta pga brist på dagsljus.

URMODERN:
Gammal är äldst brukar det heta, det är upp till Urmodern att bevisa detta nu. Bladlös (nej det saknas inte ett "s") tar hon upp kampen med de mer gröna deltagarna. Hon har själv valt platsen mitt i sovrumsfönstret omgedd av diverse kaktusar. Det som talar för henne är att för ca 4 år sedan då hon först kom över min tröskel var hon inte mycket större än såhär (fast med blad förstås :-)). För att inte ensamheten skall bli för stor har även lillebror fått vara med på ett hörn i hennes kruka. Han är dock inte med i tävlingen officiellt utan endast en trogen supporter åt Urmodern.

MARRE:
Som vilken kaxig tonåring somhelst hänger Marre mitt i köksfönstret i lägenhetens centrum. Anledningen till att hon döpts till Marre är att den uslingen var uppstudsig nog att stjäla Martinas väskplats brevid datorbordet förut. Det finns visserligen egenskaper hos Marre som går att hitta hos den riktiga Marre också men det går vi inte in på här. Det som helt klart talar för Marre är helt enkelt att hon har blad kvar. Amatör som jag är vill jag hävda att det är en klar fördel.

UPPSTICKAREN:
Sist och denna gången även absolut minst har vi Uppstickaren. Namnet ter sig väl självklart när man ser bilden? Egentligen har jag redan gett upp hoppet om denna lille rackaren men vem vet, en dag kanske det visar sig att det är han som står i "Utmaningen"?

Nå, vilken är din favorit? Vilken kommer klara sig bäst? Kommer alla klara sig? Vad är Utmaningen? Många frågor och få svar, de går bara att sia om - förutom den sista, den tänker jag svara på redan nu. Utmaningen är ett hörn i min hall, dit når inget dagsljus direkt. Det enda som lyser upp hörnet förutom det ljus från fönsterna som råkar läcka dit är en 11W lågenergilampa. Tanken är att den av palmerna (förutom Hertingen) som växer sig störst och framförallt starkast först skall få prova att stå där.

070315:

2007-03-15T22:09:00.000+01:00

Min vänstra fot är verkligen otursförföljd! För nåt år sedan satte jag en yxa precis i "fotklykan" och igår klämde jag den mellan ett släp med ett 400kg tungt kassaskåp på och marken. De var snälla nog att låna mig en diskhandduk full med is inne på La Roche (jag är skyldig dom extra dricks nästa gång jag äter där för jag lyckades inte få med mig handduken hem) så jag lyckades bedöva foten och hålla svullnaden nere bra. Hamnade på akuten till slut efter en övertalningskampanj ledd av Andy. Väl där konstaterade dom att det var en bra ide att jag åkt dit. Släppte förbi en stackare som såg ut att ha fått sin fot avsparkad. Gick relativt snabbt att komma in. Skall erkänna att jag var duktigt nervös, när jag inte bedövade med isen längre kom smärtan och svullnaden.

Läkaren gjorde en snabb koll och tyckte inte det såg alltför bra ut så jag skickades iväg på röntgen. Något mer avancerad kamera än jag har hade dom där. Tydligen tog dom riktigt fina bilder för läkaren log med hela kroppen när han kom tillbaka och sa "Du är frikänd!". Vilken jävla lättnad, lyckoruset höll fan i sig tills imorse. Allra jävligast hade det ju varit om de tvunget skulle opererat nu innan eller under helgen för jag skall ju upp till prinsessan imorgon. Fast som redan skrivet var allting OK och nu har jag bara en jävligt svullen fot. Lyckades trycka ner den i skon imorse och tycker det känns betydligt bättre nu. Kan gå nästan helt utan att halta nu! Syrran är iväg i Schweiz nu (Engelberg) och skall åka skidor, smått avis men glad för hennes skull! Snart dags för bingen så man är pigg imorn när det bär av mot fjollträsk! :-)

070228:

2007-02-28T14:37:00.000+01:00

"Aaaaaatttjooooo!!!" kan man lugnt säga. Är dunderförkyld men helt klart på bättringsvägen. Nu skall bara hjärnan bli klar igen så jag kan tänka på mer än en sak i taget :-) Första förkylningen på länge där jag lyckats få med alla symptomen som kan förknipas med förkylning. Började sakta men säkert med irriterrad hals sent på kvällarna, övergick sedan till halsont som snabbt blev mer irriterrande kliande. Det i sin tur triggade givetvis hosta, när bröstkorgen inte orkade mer och stackars Martina inte fick sova ordentligt pga attackerna bestämde sig kroppen för att det var dags för temperaturssvängningar och rinnande näsa. Kranen har nästan stängt igen, bytade packning på ventilerna men det verkade som jag kom åt något annat då för imorse började öronen jävlas. Kontentan är att jag nu sitter här lomhörd med feberattacker.

När skiten är över hoppas jag våren börjar visa sig också för då blir det på med löparskorna och ut i spåret. Gymet saknar jag också nåt oehört nu, var flera dagar sen jag var där. Fast helt inaktiv har ju faktiskt inte varit. I fredags blev det en biltur på igensnöade och hala vägar upp till Kamprads imperiums högborg Älmhult för att hämta Smålandsprinsessan hemma i Slottet. Som alla kungafamiljer har även denna ett sommarställe på attraktiv plats, i detta fallet Båstad :-) Dit for vi på kvällen eftersom vi planerat in en dag på skidor dagen efter. Vi trotsade båda våra förkylningar och tog oss på förmiddagen till den fashionabla skidorten Vallåsen. Jag kommer aldrig sluta imponeras av entuiasmen som håller igång denna sydliga anläggning. Den har TVÅ sittliftar och de har lyckats skrapa ihop en handfull nedfarter utifrån en pulkabacke, mycket imponerande. Väl på skidorna visade det sig att Martina fått en släng Anja-gener och hon verkade inte alls ha några problem att behärska plankorna. Blev väldigt imponerad över hur fort hon lärde sig hantera skidorna och sedan dessutom gå vidare till att lyckas korrigera även de gångerna skidorna inte löd :-)

På vägen hem var jag förmodligen så till mig efter den lyckade dagen att jag inte insåg att vägbanan bytats ut mot en isbana vilket resulterade att vi helt plötsligt stod brevid vägen i ett brant dike fullt med snö. Positiv som man är fick jag först för mig att vi skulle kunna stoppa en förbipasserande bil som sedan kunde dra upp oss med hjälp av bogserlina men jag fick snart inse att det var lönlöst och helt enkelt betala 1500kr för bärgning. Väl uppe kunde jag pusta ut när jag insåg att bilen var helt oskadd iaf. Skämdes som fan över incidenten, inte van vid att tabba mig såpass. Helgen blev inte förstörd pga det iaf utan vi var snart hemma och kunde käka en efterlängtad middag. Årets första strandpromenad avklarades dagen efter, förstår verkligen folk som flyttar dit på ålderns höst - lugnt och fridfullt är bara förnamnet. En mycket bra helg kort & gott!

070129:

2007-01-29T21:05:00.000+01:00

Det som skiljer män från pojkar är priset på leksakerna sägs det :-) Vissa av oss får dock även som vuxna (nåväl på väg ditåt iaf) nöja oss med leksaksvarianten av vår dröm. Kompletterade dock med en härlig bok om Ferrari i helgen. Med tanke på det blygsamma priset 169kr är jag glatt överraskad över kvaliten på bilderna och inlevelsen man berättar historien om bilarna, Enzo och vägen till framgångarna. Dyra leksaker lär det inte bli på ett tag nu, dags att sanera ekonomin ordentligt, eller snarare priotera om. Jag har lyckats med konststycket att ha en alldeles för stor del sparande och amorterande vilket gjort att ekonomin till vardags kraschat. Ibland får man väl ju ändå inse att man lever bara en gång :-) När jag kom till insikt att jag inte har en aning om vad jag sparar till ens så kändes det lite lättare att priotera om.

Hade en riktigt trevlig helg tillsammans med Prinssessan av Småland. Gjorde mitt bästa för att viga lördagen åt ett försent firande av hennes födelsedag. Vill påstå att jag lyckades bra sånär som på att en av presenterna redan var införskaffade av henne själv. Fast det är väl som man alltid får höra - det är tanken som räknas. Frågan är om alla egentligen alltid förstår min tanke bakom saker & ting :-) Det låter alltid så bra inuti mitt huvud när jag är kreativ och sedan verkställer mina ideer.

Snön har till och med varit nere och vänt i Malmö nu. Lämnade spår av sig tillräckligt söderöver för att Vallåsen skulle kunna öppna också. Håller tummarna för fortsatt kyla iaf så de kan hålla öppet. Då blir det snart en helg med en dags skidåkning där. Inte världens bästa åkning men bara att få stå på snön med skidorna under fötterna är befriande! Har ju dessutom en kul uppgift, lära Prinssessan åka skidor - det kommer bli en rolig utmaning :-)

Truppen till LG Hockey Games är tydligen spikad och presenteras om 10 min i Hockeykväll. Förvåna er inte om jag är med, ryktena går att man haft scouter ute på Kockums fritid och kollat ;-)

070122:

2007-01-22T21:43:00.000+01:00

Se det snöar se det snöar det var väl roligt hurra! Jupp absolut om det inte varit samma jävla skit varje år här nere så fort det blir kallt och snö - folk kör av vägen. Inte hört om några allvarligare incidenter än som tur är men vad f*n är det med folk? Det blir vinter varje år, det vet alla frågan är bara när. Skall det vara så förbannat svårt och få på vinterdäcken på bilen och sedan anpassa körningen efter vägarnas skick? Mer glädjande med snön är att förhoppningsvis innebär det kallare klimatet att Vallåsen snart kan öppna för säsongen :-) Är ivrig att få komma iväg med Smålandsprinssessan och lära henne skidåkningens ädla konst. Kan man hitta ett bättre ställe än Vallåsen då? Fullt med galna danskar, full service i resturangen, sittlift (2st till och med) nära dit osv...

Ny vecka, som vanligt startade den med en måndag vilket verkligen märktes. Varit allmänt seg hela dagen (kan bero på att Cola Lighten är slut på jobb) fick ändå en hel del gjort men är nöjd med att veckan raskt går vidare imorgon :-) Kollade klart på Hitlers Elit ikväll, den jämförs med Ondskan av recensenterna och jag är böjd att hålla med. Givetvis är den betydligt råare och med en sjukare större mening men tanken bakom är densamma. Har funderat mycket på människans kapacitet att vara rå och hänsynslös de senaste dagarna. Kollade på Hotell Rwanda igen i lördags och då nådde funderandet sin kulmen, vad är det som driver dessa människor och hur är det ens möjligt att bete sig så?

070113:

2007-01-13T23:29:00.000+01:00

Nu är den där igen, den där känslan jag alltid får när jag varit iväg på semester. Det är inte ångest, långt ifrån, snarare en märklig känsla som kan liknas vid tomhet. Förmodligen beror den helt enkelt på kontrasten som blir. Det såg illa ut med snötillgången länge men väl uppe blev jag lugn och insåg att det skulle duga för en veckas åkning. Trysil var orten i år igen, gillar det stället, passar perfekt eftersom vi är en grupp med olika krav. Vi har ju mossan med sitt egenhändigt komponerade fackspråk gällande skidåkning, det innehåller bla halt och knastrigt för att beskriva backarna.

Hon kan dock vara en otrolig tillgång för vilken skidskola somhelst vars egna skidlärare tröttnat på att lära ut plogningens hemligheter - här har ni en kvinna med ca 20års erfarenhet av plogande i backarna :-) Syrran höll på att varvas av PRO:s alpina avdelning i år, hon åkte mer nonchalant och försiktigt än när hon var gravid! Pluspoäng dock på hur nonchalant hon kan se ut i en stenhård skridskobana till svart pist. Faren min hade någon slags renässans på sin åkning och försökte tuffa till sig vilket slutade med fler vurpor på en vecka än senaste 10åren. Chrille Plogen Vetevärmaren Cederholm kämpar på med att åka snyggt och lyckades i år bli av med sina fula ovana att åka paraellt till höger och ploga vänster. Han invigdes även i snurrandets ädla konst! Minstingen Simon utvecklades i raketfart och tar nu sig an både lift och piståkning med Norges största självförtroende. Ingen går säker när lillkillen tar sats mot hoppen och är ivrig att komma långt fram i liftkön.

Vi lyckades även kränga i oss stora mängder snacks men tror vi lyckades förbränna det mesta i backarna om dagarna och promenerandes på kvällarna. Inte minst genom att jaga busfröet Ebba som ständigt är på nya upptåg både ute och inne. Man såg riktigt hur hon studerade tekniken både hos telemark, snowboard och skidåkare, den dagen vi sätter plankor under fötterna på henne är hon förmodligen redan en fullfjädrad åkare (iaf teoretiskt) :-)

Fick inte mycket sömn inatt så har varit seeeg hela dagen. Var iaf iväg och hämtade mina skidor hos mossan & fassan. Passade på att hämta upp dom tillsammans med syrrans & Chrilles skidor sen stack vi alla ut till dom och åt pizza. Imorn är det tillbaka till vardagen, inleder med ett pass på gymet, en runda i skogen och förmodligen film på kvällen. Jobb igen på måndag och då rullar allting på som vanligt igen. Idag är ingen vanlig dag för det är Prinsessan av Smålands födelsedag! :-) Stort grattis återigen!

070102:

2007-01-02T19:52:00.000+01:00

Kändes inte lika tungt att sitta 6 timmar ensam i en bil när en tös som roar sig med att kasta sig över en stor gummiboll väntar när man kommer fram :-) Däremot var jag inte lika road på hemvägen så då tog det lite mindre än 6 timmar, farthållare är bra grejor det. Helgen spenderades uppe i Stockholm tillsammans med Prinsessan av Småland (nåja vissa nöjer sig med att kalla henne Martina men men). Vi hade en kanonhelg och det är fan inte konstigt man får abstinens när man kommer hem igen. Nyår firades med himmalugad 3 rätters, inga avancerade recept tillämpades utan vi utgick från det viktigaste - att det smakar gott :-)

Blev gravad lax med hovmästarsås på rostad Rasken till förrätt, oxfile med vitlökskroketter och bearnaisesås till huvudrätt och en ljuvligt jäkla god och efterlängtad kladdkaka till efterrätt. Tryckte ner lite 70% choklad i den också vilket faktist gjorde susen. Champagne dracks också, gladast för den blev nog iofs kvällens fullaste försök till ragg på vägen hem. Fick åkt lite skridsko också vilken var härligt, snart är det ju dags för hockey igen.

På tal om hockey så spelar småkronorna nu så det är dags att bänka sig framför TVn. Ett par dagar till sen är det dags för Trysil och en veckas skidåkning! Låt oss alla göra vad vi kan för att det skall DUMPA ner miiiinst 1m snö där tills dess!

061225:

2006-12-25T10:58:00.000+01:00

Igår var det som förmodligen bekant för de flesta julafton. Den firades med stora delar av släkten hemma hos mina föräldrar. I vanlig ordning väldigt trevligt. Som vanligt stressade min mor upp sig i sin iver att få allting perfekt. Även den biten var dock underhållning eftersom vi alla känner henne och inte kan låta bli att få några lätta skratt genom att driva med henne just pga det. Tomten kom även i år och risken är stor att vi blir stämda för han numera är utbränd. Det var nästan så jag tyckte det var äckligt när jag kollade in i datorrummet där hemma och hittade detta. (det skall tilläggas att det nu redan även låg paketer under granen).

Alla verkade nöjda och glada med sina paketer och så även jag. Fick iofs återigen tomtar av min käre mor (whats up with that?), de kommer få ett mycket bättre omhändertagande där hemma, därför lämnade jag dom i fönsterkarmen. Idag är det en luuuuugn dag (är detta det dåligaste ordet? :-)) och den kommer förmodligen fortskrida så. Egentligen är det obligatorisk träningsdag fast jag kom på att julafton är ju min gymdag egentligen och eftersom jag var för bakfull igår frös den inne i år. Det var första och sista gången jag söp till det dagen innan julafton.

Nästa skidsemester närmar sig och jag hoppas verkligen att Kung Bore tar och skärper till sig innan det är dags. Fortsätter spela gamla klassiker här hemma med Simon & Garfunkel, Led Zeppelin, Deep Purple och Status Que, John Fogerty med sitt Creedence har också fått ta några toner. Härlig musik, må låta grått och konserativt men musik med sådan känsla skrivs inte längre. Har rejäla presentkort att avverka ute på Skivlagret också, tänkte slå en pling dit och se om de har öppet idag. Måååånga timmar skall jag spendera bläddrandes bland CD och DVD där! Upptäckte att vägguret jag fick är atomstyrt, det känns tryggt och veta att man alltid har full koll på vad klockan egentligen är :-)

061223:

2006-12-23T12:50:00.000+01:00

Dan före dopparedagen är här igen! Imorgon är det dags för tomten att komma med paketer. Spänningen över vad man får i klapparna och hur de man själv via tomten förmedlat tas emot får vemsomhelst att bli som ett litet barn igen. Jag tillhör skaran som fortfarande inte kan sova ordentligt natten innan. Det är visserligen inget ovanligt att jag ligger och filosoferar några timmar innan jag somnar. Fast just kvällen innan min födelsedag och julafton är det inga tunga ämnen som tas upp utan även jag blir som ett litet obekymrat barn då.

Varför har bekymrad alltid en så negativ laddning? Är det inte egentligen sunt att bekymra sig så länge man gör det konstruktivt? Jag har i många år stridit mot mig själv och försökt fundera mindre men insett att det istället är något jag borde dra nytta av. Det har visserligen alltid hjälpt mig i alla möjliga och omöjliga sammanhang men först på senaste åren har jag börjat kunna utnyttja det på riktigt. Visst ibland får man för sig att man har en del psykopatiska drag där man sitter och sorterar sina tankar/känslor och intryck men faktum är att det gör en mer balanserad och det är enklare att vara "produktiv".

Julen är en klassisk "grubbelhelg" för mig, oftast enbart i positiv mening. Man får träffa sin familj (när jag säger familj menar jag inte bara föräldrar och syskon) och umgås under lättsamma förhållanden. Tillhör den tursamma skara som aldrig haft en dålig jul. Hade jag kunnat hade jag velat unna alla människor en sådan helg någon gång, inte nödvändigtvis till jul men iaf en gång så de får uppleva den känslan. Utöver familjen har man även sina vänner, ikväll kommer jag äta årets 4e julbord ihop med några av dom. Första gången jag "festar" dagen innan julafton men jag får helt enkelt hålla mig i skinnet och visa att även jag mognat när det gäller spriten :-)

Har varit produktiv idag, hunnit med att tvätta och vika 1½ månads tvätt, handlat och slagit in de sista julklapparna. Snart dags att tvaga kroppen också så mina medmänniskor slipper utstå min för tillfället otrevliga odör :-) Därefter bär det av till farmor, alldeles för sällan man hälsar på. Inte mindre dåligt samvete får jag när jag ser detta som ett tillfälle att träffa mormor också eftersom hon följer med. Skyller alltid på tidsbrist men är det egentligen inte bara en jävligt dålig ursäkt? Det tål att tänkas på, tex på juldagen :-) Blir nog inget festande för mig där i år, känns som det räcker med ikväll. Nästa högtid blir nyår och den ser jag fram emot av fler anledningar, inte minst en viss Småländsk prinsessas närvaro ;-)

Sist men inte minst - ha en jäkligt bra jul! Le lite extra åt alla de vars blickar du möter ute i julstressen, ett glatt hej till någon du ser som ser extra stressad ut skadar inte heller. Ibland är det verkligen de minsta grejorna som värmer vår själ eller lugnar den lite extra...

061215:

2006-12-15T19:32:00.000+01:00

Dessa två vilddjur såg till att hålla tempot uppe hemma hos mina föräldrar igår när vi firade mossans födelsedag. Både var tomteklädda men Simon verkade trivas bäst som trollkarl. Det slog mig att mina föräldrar börjar bli gamla. Samtidigt insåg jag att gränsen för att anses "gammal" flyttats minst 10-15 år bakåt. När jag var yngre tyckte jag folk som var 55-60 var riktigt gamla ibland. Numera träffar jag (och det beror inte bara på att jag själv blivit äldre :-)) ofta 70-80 åringar som är hur pigga och aktiva somhelst. Verkar som så länge vi får vara friska numera så har vi ett mer kvalitativt längre upp i ålder än förut.

Förra helgen spenderas i GBG eftersom Fitnessfestivalen gick av skapelsen där. Intrycken var många, återigen var Lucia Classic på söndagen helgens höjdpunkt ur tävlingssynpunkt. Massvis med kött trängdes inne på mässan och jag har nog aldrig varit på en tävling förr med så många bjässar på en och samma gång. Introducerade Martina i bodybuildingens underbara värld också, hon verkade nöjd med sitt livs första tävling :-) Svårt annat kanske när kvaliten och förutsättningarna var så bra. Helg nu igen, verkar bli en riktigt bra helg - lugn och skön i bästa tänkbara sällskap ;-)

Träningen är verkligen igång på allvar igen och "dieten" går smidigt. Håller inte stenhårt men resultaten låter inte vänta på sig iaf. Får se vart det bär hän denna gången. Skall ner till en form jag trivs med iaf sen får det bli ordentligt i juli/aug/sep när Andy går på sin diet inför SM.

061208:

2006-12-08T08:11:00.000+01:00

Gooooooooodmorgon! Idag är det en mycket speciell dag. Det är nämligen så att jag för 5e gången fyller 20. Vilket faktiskt känns helt okej, åldersnojan är inte lika påtaglig som föregående år sedan jag för första gången fyllde 20. Vid 20 över 6 ringde en överlycklig Andy och ville försäkra sig om att han var först att gratulera. Jepp det var du, detta finns nu dessutom på pränt (han tävlar lite inofficiellt med min mor om denna bragd). Efter det har gratulationerna kommit i form av SMS, MMS och telefon så en mycket bra början på dagen!

Min planerade meningslösa enmansprotest mot att jag inte kan fira min födelsedag som vanligt på den dagen den är kom helt av sig nu när pappa kläckt ideen att vi träffas på lunchen idag istället. Först blev jag lite bitter för han helt respektlöst sabbade min aktion (som ingen visste om eller än mindre brydde sig om :-)) men sen blev jag givetvis glad och det är ju ett kanonalternativ han kom på. Är det så att han redan blivit mer kreativ pga sitt nya jobb? Väl på jobb möttes jag av syrran som delade ut dagens första present! En väldigt cool skjorta blev det :-) Färgerna är kanon, det är en såndär ni vet som först när man tittar på den så tänker man "vafan?" sen tar det nån sekund för hjärnan att räkna om och man inser det cooooola med den. Jag kommer bli om möjligt bli ännu läckrare än vanligt i den!

Ikväll är det dags för företagets julbord så då får det väl bli slips och grejor. Blir tidig sorti dock eftersom en viss go tös kommer ner, ni ser - höjdpunkterna bara avlöser varandra denna födelsedag! :-) Blir tidig morgon imorn eftersom det bär iväg till FF06 i GBG. Kameran följer givetvis med och tillsammans med byggmuskler.nu kommer de göras tillgängliga här på hemsidan i vanlig ordning! På dagens bild ser ni ytterligare en present förresten, det har ÄNTLIGEN snöat i Trysil igen. Senast igår eftermiddag låg alla backarna gröna utom den i mitten!

061203:

2006-12-03T15:31:00.000+01:00

Hey! Det är första advent! Med andra ord december, närmare bestämt den tredje. Får väl snart ta och ställa fram min tomte (jepp det är det enda julpyntet som kommer fram här hemma). Min lägenhet huseras iofs av en tomte året runt i form av mig själv så snacka om julstämning. Helgen snart slut, höjdpunkten var igår. Och nej det var inte Decembercupen som jag missade för första gången på flera år. Tyvärr kände jag inte direkt att jag missade något då den tävlingen med åren utvecklats till största delen en Athletic Fitness tävling vilket jag inte är direkt intresserad av.

Istället spenderade jag lördagen i fjollträsk med trevligt sällskap :-) Många år sedan jag var där men det mesta såg ut som jag mindes det (konstigt annars?). Annars var det kanske sällskapet som tog all uppmärksamhet och jag missade allting som förändrats? Om detta kan de lärde tvista! Jag vet iaf att jag gärna besöker 08-träsket igen av samma anledning som igår ;-) December, vill minnas att jag fyller år nu nån gång i början av denna månaden också. Blir nog 20 för 5e gången i år tror jag? Kört ihop sig där också eftersom det är julfest på jobb samma dag så min traditionsenliga konstigt bakade tårta verkar utebli till släktens stora förtret. Får försöka kompensera i veckan efter eller när mossan skall firas. Helgen är ju bokad i GBG för att dokumentera FF06. Såja där ringde mobilen igen och det är dags att bege sig ner i tvättstugan igen. Jävla skit att vi bara har en tumlare per tvättstuga, tvätten blir ju ALDRIG torr!

061127:

2006-11-27T19:12:00.000+01:00

Såja då var säsongens första skidtripp avklarad :-) RIKTIGT härlig inledning på fredagen. Hade ett konstant leende på läpparna trots åtskilliga krascher. Massvis med snö, tung men lika förbannat roligt ändå. Körde en tur på hjälmen också! Var fan rädd att nacken skulle knäckas men det gick bra. Skidorna trilskades och löste ut mest hela tiden, så fort jag tryckte till för mycket. Kan ju ha berott på tonvis med snö under pjäxorna pga av alla volter och krascher :-) Blev en hel del festande också, stundtals väl vilt men i slutändan så löste sig allt ändå.

Idag är man trött som man bör men väl till mods, inte långt till nästa runda i snön. Festandet lär det väl bli betydligt lugnare med på den trippen iofs :-) Skrämmande är även hur varmt det är för denna tiden på året. Läste idag att alpina världscupen är hotad och man försöker nu lägga så många tävlingar som möjligt i Canada/USA. Bilderna från trippen är uppe och jag tycker jag mer än väl gjort mig välförtjänt av en påse chilinötter och slappa i soffan. Just det, ny tung favorit (en klar utmanare till Big King XXL) på Burger King, Red Hot Chili Cheese heter den. Kan varmt rekomendera den med extra kött!

061122:

2006-11-22T21:41:00.000+01:00

Iron FUUUUCKING Maiden! Var uppe i götet i måndags och kollade på de gamla hjältarna. Bra konsert, det är alltid nåt speciellt med livemusik. De 60 milen i bil kändes inte alls lika tunga när man fått höra Fear of the Dark live. Tyvärr var basisten så framträdande att inte ens i den låten var gitarrerna dominerande vilket de SKA vara! Att sedan köra igång hissmusik direkt efter inkallet var väl ingen hit direkt - där dödade man en hel del av stämningen.

Hänt mycket sedan sist, avverkat en vecka i Lyon. Följde upp det med en helg i mycket trevligt sällskap :-) Tro det eller ej - jag slappnade av i helgen, flera ggr dessutom. Har övat på det i snart ett halvår, tycker själv jag blir bättre och bätte på det. Träning har det inte blivit mycket av på senaste pga tidsbrist, börjar krypa rejält i kroppen. Nu blir det iaf benträning några dagar :-) Drar iväg till Hemsedal imorn och inviger skidsäsongen! Skall bli gött och det ser ut att vara bra förhållanden även om väderprognosen hotar om plusgrader och regn i helgen!

Dags att gå igenom packningen en sista gång sedan hoppa i säng!

061109:

2006-11-09T20:52:00.000+01:00

OK, lite fusk nu för den där rackaren åt jag ju igår. Fast i brist på fantasi och det faktum att jag är nöjd med att där är sallad på burgaren så får den duga. Har börjat fundera på om det verkligen är särskillt hälsosamt som jag att i princip enbart äta oxkött och då i princip alltid rött. Visst slänger jag i mig en hel del kyckling och tonfisk ockå men till 80% är det oxkött. Gott är det iaf :-)

Just nu är mitt liv ovanligt lugnt. Beror mest på att av någon märlig anledning är tempot på jobb lägre än normalt. Funderade på det under dagen och kom fram till att som det är nu på jobb är lite över den normala nivån det borde vara och att jag tycker det är lugnt är nog en schysst varningssignal om det annars rådande tempot?

De nya skridskona var k-a-n-o-n! (när jag väl fått köra några varv i dom) Först var de en tortyr och jag tänkte "Fy fan det här kommer aldrig gå!". De är så satans hårda och styva, vilket jag gillar men det tog ju ett tag att anpassa sig efter. Sen var det bara att ösa på dock! Riktigt jäkla roligt är det att lira! Dags igen på söndag! Denna gången skall jag prickskjuta fassan mellan benen (han höll på att skjuta ner mig sist)

Hockey på TV också ikväll, Sverige förlorade halvt orättvist med 5-4 mot Tjeckien. De snyggade verkligen till siffrorna i slutet med två snabba mål!

061102:

2006-11-02T14:11:00.000+01:00

Såja! Nu har jag shoppat lite, hade ju inte mycket val egentligen efter förra hockeysöndagens slakt av min ena skridsko :-) OK, jag kunde lagat och kört vidare på de skridskona men när jag fick bekräftat att dom trots allt var lite för stora för mig så insåg jag att det var dags för byte. Perfekt också för fassan skall ju också börja lira med oss och då måste han ge upp sina gamla stålskridskor! Han får helt enkelt mina gamla nyservade i Farsdagspresent. Numera har jag alltså något gemensamt med vissa i Elitserien, vi kör på samma skrillor :-)

Vädret ser fortsatt bra ut för skidsäsongen men vad är det med dom där 3-4 dagarna med plusgrader som alltid måste spränga sig in mellan perioderna av minusgrader och snö? De är ju helt meningslösa och förstör bara den fina snö som redan lagt sig :-( Bion blev i princip klar ute i Staffanstorp igår, nu är det mest småfixar för finishens skull kvar. Jepp jag är grymt avis på projektorn, borde absolut hänga en likadan i mitt tak!

061030:

2006-10-30T20:52:00.000+01:00

Nu är den där igen! Den där rösten som är väldigt svår att få tyst på. Den brukar komma ganska exakt vid den här tidpunkten varje år. Smygandes men ändå tydlig nog för att rubba förnuftet. Vad jag skriver om är rösten som ständigt inför varje säsong får mig sugen på att köpa nya skidor! Just Völkls Mantror har fått det att vattnas i munnen på mig nu 2 år i rad. Vill verkligen trampa i mina pjäxor i de en dag! Verkar vara den perfekta komprimissen för mig som verkligen vill bli mer erfaren utanför pisten men som även kan njuta en dag av snabba svarta pister. Ni hör, det är ju inte mycket säljsnack den där rösten behöver stå till tjänst med, det sköter jag så bra själv. Förvåna er inte om jag i ett glädjetjut snart rapporterar om vilken euferi det var att inviga dom. :-)

Idag har varit en riktig jäkla måndag! Visserligen en del positiva, även överraskande sånna, inslag men i det stora hela ett typexempel på en måndag. Tur jag övade så hårt på att slappa i helgen. Efter att studerat mig själv i spegeln lite idag undrar jag - var FAN tog självdiscplinen vägen? Börjar bli tjatigt men det går fan bra på gymet, men formen håller jag på botten fortfarande pga för mycket snacks och ätande ute. Var ett bra tag sen Red Hot Chili Peppers spelades här hemma men Elisabeth fick mig sugen på att lira några plattor med dom. Får ta mig ut i Staffanstorp igen i veckan och se vad som händer med bion där ute :-)